Hologrammet

This shot from the NASA/ESA Hubble Space Telescope shows a maelstrom of glowing gas and dark dust within one of the Milky Way’s satellite galaxies, the Large Magellanic Cloud (LMC). This stormy scene shows a stellar nursery known as N159, an HII region over 150 light-years across. N159 contains many hot young stars. These stars are emitting intense ultraviolet light, which causes nearby hydrogen gas to glow, and torrential stellar winds, which are carving out ridges, arcs, and filaments from the surrounding material. At the heart of this cosmic cloud lies the Papillon Nebula, a butterfly-shaped region of nebulosity. This small, dense object is classified as a High-Excitation Blob, and is thought to be tightly linked to the early stages of massive star formation. N159 is located over 160 000 light-years away. It resides just south of the Tarantula Nebula (heic1402), another massive star-forming complex within the LMC. It was previously imaged by Hubble’s Wide Field Planetary Camera 2, which also resolved the Papillon Nebula for the first time.

This shot from the NASA/ESA Hubble Space Telescope shows a maelstrom of glowing gas and dark dust within one of the Milky Way’s satellite galaxies, the Large Magellanic Cloud (LMC). This stormy scene shows a stellar nursery known as N159, an HII region over 150 light-years across. N159 contains many hot young stars. These stars are emitting intense ultraviolet light, which causes nearby hydrogen gas to glow, and torrential stellar winds, which are carving out ridges, arcs, and filaments from the surrounding material. At the heart of this cosmic cloud lies the Papillon Nebula, a butterfly-shaped region of nebulosity. This small, dense object is classified as a High-Excitation Blob, and is thought to be tightly linked to the early stages of massive star formation. N159 is located over 160 000 light-years away. It resides just south of the Tarantula Nebula (heic1402), another massive star-forming complex within the LMC. It was previously imaged by Hubble’s Wide Field Planetary Camera 2, which also resolved the Papillon Nebula for the first time.

Separationen mellan vetenskap och människor via akademia har pågått under flera hundra år. Redan på 1500-talet påbjöd kyrkan att solen rörde sej kring jorden. Samma gällde alla platt-jordteorier några hundra år senare. Samtidigt har tusenåriga kunskaper om världen utanför förvrängts. Detta för att kunna behålla makten. Potentaterna högst upp i hierarkin har emellertid hela tiden vetat att det ovanstående inte är riktigt. Faktum är att det som vi kallar astrologi troligtvis är den viktigaste grenen för att vi ska få kunskap om vilka vi är och vart vi är på väg. Materians form av ett hologram är knappast omtvistat. Detta hologram finns från det minsta lilla vi kan se och ta på till den stora rymden därute bortanför andra galaxer. Planeter och stjärnbilder koordinerar hologrammet som sedan fortplantas ner till molekylnivå på kvantstadiet. Planeterna och himlakroppar gör alltså också ett avtryck till vårt DNA. Människan har också under drygt ett sekel kalkylerat med en hastighet på ljus. Det finns överallt men har varken startpunkt eller acceleration. Ergo: det måste vara ett stillastående skikt som Vi rör oss emot. Allt är rörligt ovanför det stillastående ljuset. Ljuset färdas alltså ingenstans utan fotoner roterar i sitt eget medium i gyroskopiska spinn som är ren energi under vår perceptionsnivå. Rotationshastigheten minskar med ökande radie och blir synligt för vår perception vid c=0,05. Det innebär alltså de 5% som vi kan uppfatta av universum med våra sinnen. c är en materiakonstant som ur formeln E=m x c² ger oss kvoten mellan energi och den materia vi kan varsebli. Kvantfysiken har samtidigt av scientismen under snart 100 år gjorts helt ogenomtränglig med virtuella partiklar och annat lull. Vi består helt enkelt av olika frekvenser av sammantryckt ljus som manifesterar materia. Grindvakterna i vetenskapsförbryllningen lär få kalla fötter, men själva detta påstående lär inte förändra så mycket i praktiken eftersom man bara behöver använda ett inverterat värde i förhållande till den av vetenskapen allmänt utnyttjade våglängden när man talar om materia. Inga större bokbål lär alltså behövas och de flesta går ur krisen med all heder i behåll.
Veckotidningshoroskop är en trivialisering och en stor orsak till oförståelse om hologrammet. Våra stjärntecken har under århundraden använts som ett substitut och missriktning. Födelseplatsen och tiden för en individs tillblivelse i hologrammet är den viktigaste detaljen. Det som betyder allt i ens horoskop är ascendenten, descendenten och utsträckningen via den vertikala noderna. Stjärnorna och planeterna rör sej roterande i spiraler på olika avstånd, denna information är dynamisk och inte direkt bunden till något personligt stjärntecken. Med personlig kunskap om ens förutsättningar i hologrammet kan vi alltså direkt börja optimera de nya framsteg som människan gör, detta ska ju heller inte vara förbehållet de grupper som styrt världen hittills. Stjärnornas positioner i födelseögonblicket visar vilka vi är men inte vad vi kan bli. Den biten har naturen överlåtit till den fria viljan.

David Icke

http://siderisk.blogspot.comSiwert Aldenryd har bra koll och lägger exv politiska händelser i hotoskop.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s