Periodisk utveckling

Russell period

Walter Bowman Russells periodiska system från 1926 beskriver inte bara grundämnens plats i förhållande till varandra utan den dynamiska rörelse som bildar materia ur energi. Materiebildning är en sfärisk skalär expansion som samtidigt rör sej linjärt i en magnetisk repellerande expansion och en elektriskt styrd kompression. Den elektriska kompressionen kallas också för gravitation. Med en tidsfaktor sker alltså detta i fem dimensioner. Mainstreamvetenskapen sitter fast i ett statiskt tänkande som gör att man omöjligtvis kan komma vidare i en verklighet som hela tiden är föränderlig. Man är alltså hänvisad till applikationsforskning och grundforskningen avstannar till stora delar. Det visar sej också i språket där en relativt ny formulering som ordet ”tänk” från ett imperativ på några få år förvandlats till ett substantiv. Trots att en tanke per definition aldrig kan låsas fast i någon form. Då är det ju ingen tanke mera. Det kan bli så galet när jurister, ekonomer och byråkrater anser att deras samhällsapparat är höjden av all utveckling. De bildar ju faktiskt sin bild av livet på det förgångna och på begränsande siffror i statistik i en dynamisk värld. Det är också därför det ser ut som det gör i västvärlden där förskräckta bromsklossar står som spön i backen. Trots att politiker och andra beslutsfattare avlossar salva efter salva i sina egna fötter verkar de inte förstå vad som gäller. Man gör sej påmind om den vetenskapsman som i slutet av 1800-talet käckt påstod att allt redan var uppfunnet. Eller den svenska politiker som på 1990-talet slängde ur sej att internet var en övergående modefluga. Så man ska nog akta sej för att göra några bestående begränsande prognoser om framtiden. Möjligheterna till en gränslös utveckling finns alltid i en dimension som inte kan begränsas av så kallat sunt förnuft. Snusförnuft har heller aldrig hamnat i historieböcker annat än som kuriosa och stollerier. Vad som återfinns där är allt det som senare blev banbrytande.