En skröna

Sail
Rikskriminalen har deltagit i en internationell operation i Karibien. Som en fjäder i hatten och för att kunna visa upp pinnar i statistiken ville man också fånga större fiskar. Finns det inga skapar man dem. Det blev ett åtal mot fd bankrånaren och nuvarande affärsmannen Jonas Falk.
Man har skrapat ihop nästan lika mycket spaningsmaterial som under hela utredningen av palmemordet. Det mesta i form av utskrifter av telefonavlyssningar.
Slasken på 15.000 sidor, dvs det material som inte används i åtalet innehåller ett stort antal samtal, email och sms i tredje, fjärde och femte led för att hitta spår till Jonas Falk från kokaintransporter till Sverige. Samtal från olika tidspunkter har sammanförts för att bilda en enhet och för att visa att det skett kommunikation av något slag. Har åklagaren och domstolen kanske haft tillgång till en tidsmaskin?
Ett rättsystem i en demokrati borde ha någorlunda koll på bevis innan man väcker åtal.
Advokatkostnader ifrågasätts redan nu av tingsrätten med tanke på överklagan till hovrätten så att det inte blir så mycket kritik om klistra&klippa av ljudfiler.
Falk stod på Novalistan som innebär att de som står där snarast ska låsas in på så lång tid på som möjligt. Mycket pekar på att en del av den internationella operationen enbart blev en SSI-operation och ett Rikskrim-jippo för att sätta dit Jonas Falk.
1391 kg kokain hittades i segelbåten s/s Solero utanför Martinique år 2010. Båten tillhörde Mauritz A. som också satt i densamma. Man hade misslyckats med att bevisa att smuggling föregick året före eftersom distributören från Colombia vid två tillfällen åkt fast. Goda råd var dyra.
Mycket av vad som sedan sker är höljt i dunkel eftersom bara nästan allt beslagtas. Handlade SSI/Rikskrim på eget bevåg 1400 kg kokain för att kunna fortsätta en brottsprovokation och gå vidare med infångandet av Jonas Falk? Man redovisar 1391 kg till beslaget som polisen på Martinique gjorde, 9 kg planteras tydligen i s/s Gloria, en båt som Mauritz A. ägde i Göteborg.
Det satt en GPS i s/s Solero ditplacerad av SSI och det var antagligen folk under kontroll av SSI och deras kolleger som 2010 lastade på partiet på båten. Mötesplatsen hade ju SSI-paret som deltog i operationen också tagit reda på två månader innan i plottern när man var ute på segeltur med Mauritz i Karibien. Man hade en kväll lockat Mauritz från båten med en förlovningsfest för att kunna montera en GPS. SSI-paret tystas sedan effektivt av sina kolleger när man hittar de 9 kg kokain i segelbåten paret disponerat i under sitt spaningsuppdrag i Gbg. Också ett vanligt förfarande i dessa kretsar för att säkra eventuellt motsträviga medarbetare. Båten tillhör ju också Mauritz A. Hur kunde kakor med samma logga som vid 2010 års beslagtagna leverans finnas i s/s Gloria redan 2008? Den leverantören hade ju åkt fast i en annan konstellation. 2009 års leverantörer åkte också fast, då blev det ingen leverans. Såtillvida verkade operationen lyckad. Alltså måste 2010 års leverantör vara en tredje operatör.
Detta framkommer i bilder i FUP och i TR-domen när priser och leveranser på kokain i distributionsledet avhandlas. Samme colombianske kriminalare har redan 2010 i FUP sidan 150 berättat om priserna som gäller vid denna handel. Priser i domen 2013 är cirka 100-200% högre då det tydligen blev ytterligare en mellanhand i affären och man är ju nu också tvungen att på något sätt redovisa hemliga kostnader för revisorerna på RPS. Priser enligt Stratfor finns här Criminal Cocaine
Partier i denna storlek, över 1000 kg, betalas ofta via bank med krediter som i dokumentationen är maskerade till betalning för andra produkter i till exempel Hong Kong. HSBC där har i många år varit en effektiv förmedlare av betalningar i branschen och de betalade nyligen en större företagsbot för detta. Kontroller av detta slag kanske ligger bortanför åklagarens sfär som tydligen spelar i gärdsgårdsserien. http://www.rollingstone.com/politics/news/gangster-bankers-too-big-to-jail-20130214
Det finns inget i utredningen om betalning av partiet eller hur detta skulle ha gått till, en summa av kanske 5 miljoner euro med koppling till Jonas Falk. Inga pengar för inköp har bevisligen heller kommit från något av släktens bolag. Summor där man talar per telefon i Colombia talar om miljoner kan lika gärna vara colombianska pesos (kurs 1 € =2340 pesos). Det är inte lika lätt att klippa och klistra med banköverföringar som med utskrifter av ljudfiler. Att åka över gränser med mera än 10.000 dollar är inte att rekommendera, då man lätt blir av med sådana pengar i kontroller.
Ett tecken på den obalans som råder i bevis är att de åtalade hela tiden måste bevisa hur de tjänat sina pengar. När detta inte alltid är helt klart påstår åklagaren att det är vinster från narkotikahandel. Samtidigt kan inte åklagaren med en enda överföring visa på hur stora partier narkotika dyker upp på havet för transport. Det är hela tiden frågan om att åklagaren tror, förutsätter, misstänker och antar. Detta har väl inget samband med juridik där man borde ha lite mera på fötterna än lösryckta ljudfiler som är sammanförda med klippa&klistra metoden från varierande tidspunkter. Efter 3 år av avlyssning av ett okänt antal telefoner och infiltratörer i de misstänktas omedelbara närhet borde man kommit fram till mera åtalbart.
På penningsidan med Falks släktingar som också dömts sker betalningar och bilaffärer i bolag som normalt kan betraktas som legala. Här råder dessvärre nu en omvänd bevisföring eftersom man i Sverige måste visa hur pengarna tjänats. Det blir inte alltid så lätt eftersom i stort sett alla affärer varit gränsöverskridande. Inkomster i olika länder beskattas på olika grunder. Det som används som betalning i alla världens länder, kontanter, är suspekta i svensk nyliberal lagstiftning. Nu pekar man med hela handen och kör genomgående med det nyfascistiska begreppet penninghäleri.
Man vill stämpla Jonas Falk som en svensk motsvarighet till Pablo Escobar och där har man ju lyckats. Hela rättegången har varit ett bedrövligt skådespel med massor av riktigt stora hack i domen. En soppa på spik kryddad med en stank av självgoda statstjänstemän i ankdammen.
Varför avslutade man spaningsuppdraget i Karibien istället för att ta reda på mottagaren i Sverige? Detta efter 3 års spaning.
Hade man kanske kommit på att det högt inom den polisiära hierakin på västkusten fanns mottagare i direkt kontakt med den colombianske leverantören? Och att det på regeringsnivå finns intressen för en repressiv narkotikapolitik och en agenda för jakt på organiserad brottslighet och då behövs arbetsmaterial? Vad som tidigare saknats var ju transport från A till B som nu var organiserat via Mauritz A. Alternativet till ovanstående scenario vid överlämnandet är ju att man lämpade redan beslagtaget gods i s/s Solero och sedan på privat bevåg skickar en saltad räkning till RPS. Intressant också att partiet krympt från 1400 kg (enl. beslagsprotokoll 2010-06-03 1391,1 kg) i förundersökningen till 1200 kg i domen. Fick den åtalade rabatt på 200 kg eller hade någon varit i kakburken med hela näven? Vem har lurat vem? När man ställer sej frågan varför SSI nedlåter sej åt simpel knarkspaning kan man ju läsa detta. Lords of the Global Drug Trade
Hade man haft lika mycket improviserad uppfinningsrikedom i palmeutredningen hade det mordet med all säkerhet varit löst för två decennier sedan.
Lite annan informativ läsning Rättssäkerhetens marodörer
(Obs. SSI är ett fiktivt namn som ändras med jämna mellanrum. Har också kallats IB och KSI).

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s