Orwells maffia

krigsfartyg
I Carl Bildts tal i den utrikespolitiska debatten idag förekom orden fred och fredinsatser frekvent. Han framhöll hur viktigt det var att det fanns ett nära samarbete med NATO, FN och EU i detta fredsarbete. Det viktigaste argumentet var ett bibehållet välstånd, utan dessa samarbetspartners skulle inte de ekonomiska målen i landet uppnås. Med tanke på att det är banker som sätter sådana incitament så har han ju helt rätt. Att ingen av de andra politikerna opponerade sej mot Bildts framställan i sak tyder ju på att de alla är överens om krigets samhällsekonomiska betydelse. Om detta är deras helt moralbefriade övertygelse är svårt att säga. Talskrivarna kommer troligtvis från tankesmedjor som betalas av samma banker som finansierar de pågående krigen. I sådana föreningar skolas också alla de nuvarande papegojpolitikerna in, oavsett partitillhörighet. Denna typ av tankesmedjor och sådana politiker har sedan ett antal decennier inavlats socialt och klonats i de flesta så kallade västliga demokratier. Bryssel visar en förvånansvärd homogenitet med sina tiotusentals lobbyister som propagerar för sina agendor, allt i sista ändan betalt av enskilda skattebetalare. Hela denna skock av parasiterande överbetalda byråkrater med tillhörande entourage hålls under armarna av samma banksystem som skapat dem. Med förbud och en kontrollpolitik håller de på att skapa en världsmaffia av kriminella enheter som sprider sej från sydeuropa, asien och amerika över kontinenten. Förbudspolitik gynnar bara dem som vågar arbeta expansivt trots ett totalitärt bromsande regelverk, de kriminella. Jämför vad som hände efter förbudstiden i USA eller under sovjetregimen. Politiker ser inte sådant eftersom de skapats och verkar i en skyddad verkstad. Att angripa orsaker till fel är inte lönsamt för dem, det är bättre att bota symptom så behåller man jobbet. Det demokratiska systemet som uppdragsgivare stöder och cementerar också dessa rutiner.
Frågan är när den förste nordiske politiker tar mod till sej och uttalar sanningen om EU. Britten Nigel Farage har redan föregått med gott exempel. http://nigelfaragemep.co.uk/
De så kallade fredsinsatserna är regelrätta anfallskrig på suveräna länder under ett paraply av floskler som redan slår tillbaka i form av okontrollerade flyktingströmmar. Irak, Aghanistan, Libyen, Syrien, Mali. Anfallet på Syrien är i sista ändan ett brofäste för bygga upp baserna i det raserade Irak eftersom vägen över Hormuz bevakas av Iranska flottan. Ordet befrielsekrig har sedan länge passerat bäst-före datum i de länder där man ska bomba fram freden.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s